A Catholic Renewal

~ En radikal blogg ~

"Se, jag gör allting nytt..." (Upp 21:5)

onsdag, oktober 31, 2007
Giftig etymologi

Språklig avstickare...

Jag funderade för någon dag sedan på var ordet "gift" egentligen kommer ifrån.

Och inte minst hur gift hänger ihop med gift - om ni förstår...? :-)

För vad har äktenskap och (dödligt) gift med varandra att göra?

Det kan ju inte bara vara en slump att samma ord används om båda företeelserna. Det finns ju närmast oändligt många andra möjligheter att få till nya ord för att uttrycka något och skilja det från annat. Det är ingen brist på lediga bokstavskombinationer precis.

Det märks inte minst på alla konstiga kombinationer i alfapet/betapet som tydligen godkäns som ord - fast de inte används i dagligt tal - eller har ni nånsin använt ord som: ROB, BEL, KÄL, BAG, SOCK, ZEST - det är alltså "svenska" ord - men jag har då aldrig tidigare sett dem - skrev upp ett par av de konstigaste under ett par spel just bara för att de var så konstiga! Sånt går alltså an, medan helt vanliga ord som används i dagligt tal inte godkäns! Tycker att de borde införa bl.a. ZEN (det är ont om ord på Z, och risken är stor att man blir sittande med ett Z till spelets slut och får poängavdrag för det - fast det hade gått att lägga ZEN hur många gånger som helst, medan tillfället aldrig kom för ZON, ZOO, FEZ, ZEST eller ZYGOT!)

En tanke som slog mig när jag studerade franska, i anslutning till detta med gift, är hur deras ord för gift - poison - liknar poisson (fisk)...

Parentes: än märkligare blir det av att det finns en parfym som heter "Poison" - som för övrigt luktar förfärligt - kvalmigt, så man mår riktigt illa - förstår inte hur någon kan ha den på sig frivilligt! Den borde byta namn till "Poisson". Eller kanske den heter så för att den förgiftar såväl bäraren som omgivningen?

Finns det någon språkvetare (eller hobbyetymolog) som kan förklara detta med gift och gift så vore det intressant! Också om någon bara har gissningar att komma med så vore det kul att höra vad ni tror om det.

Etiketter: , ,

postat av Charlotte Thérèse @ 12:08   10 svar / comments
tisdag, oktober 30, 2007
Trollens marsch och solkatters lek
I morse läste jag lite ur Magnus Malms "Under Mandelträdet" igen (böckerna ska snart tillbaka till biblioteket, och jag har inte ens hunnit igenom den tunnaste!).

Tänkte citera ett par texter som speglar ett dilemma i kyrkan som vi sedan kan diskutera utifrån dem:

***

"Det är ett ofelbart tecken på köttets uppror mot Anden när du börjar drömma om en gemenskap med enbart likasinnade."

***

"När trollen marscherar
kontrollen med nävar som stålblanka
grepar som greppar livet
med dödande nypor

lämnar de efter sig
snörräta gravar
med prydliga lik
av förtvinade drömmar

och marschen går åter
tillbaka till trollens
kontrolltorn på murar
av stenhårda pärmar
med färdiga planer
för Eget Och Andras
Rätta Beteende

Det är bara en sak trollen fruktar: en lekfull solkatt från honom som av fri vilja överlämnade kontrollen av både sitt eget och andras liv."

***

Jag kan känna igen nästan allt (om inte precis allt!) som han skriver i boken. Märkligt det där, hur någon annan kan uttrycka så exakt vad man själv har erfarit...

När jag läste den första av texterna ovan tänkte jag inte minst på katolska kyrkans sätt att försöka kontrollera all världens katoliker. Påven har förstås främsta rollen i den likriktningens och liktänkandets kultur som nu finner fäste inte minst hos den unga generationen, som verkar söka efter enkla och vattentäta "förklaringar" av tron. Istället för att låta den vara ett djupt mysterium som inte kan förklaras sönder och spaltas upp i fyrkantig lagtext utan att förlora sitt egentliga budskap, utan att iklä sig ett mycket hårt skal som döljer den mjuka och sårbara kärnan. Det bildas då en skrovlig yta som sedan sårar andra genom sin hårdhet.

Det finns en frestelse i många grupperingar (i båda ytterkanterna) att försöka bilda små ghetton av liktänkande, fredade zoner där man kan gotta sig i "de andras" hemskhet. Det leder inte till något gott. Det reser murarna än högre. Det trappar upp motståndet och det förödande "vi och dom"-tänkandet.

Räddningen från högmodet som lätt spirar i sådana sammanhang, men som kan vara svårt att upptäcka för de inblandade, finns i det konstruktiva mötet (inte kollisionen!) med oliktänket - i öppenheten och respekten för det annorlunda - i förståelsen av det, acceptansen.

Det är ju inte bara jag och de som tycker som jag som ska få plats i en kyrka som också rymmer Gud. (Men vi måste ju också få plats.) Om inte alla Guds barn är välkomna så får inte heller Gud plats - den som visar bort någon av "dessa mina minsta" visar då bort Gud själv. Vi visar bort Gud om vi vill ha bort varandra, eller inte vågar möta andra som tänker annorlunda. Och bemöter vi andra illa så är det Gud vi sårar. Tänk om vi alltid kunde minnas det....

Den andra texten rörde mig mycket djupt.

Så där är det ju tyvärr alltför ofta.

Det levande dödas av lagiskheten.

Kan känna igen mig väldigt mycket i den lekfulla solkatten...

Som sprider ljusskuggor i omgivningen.

Som vill visa hur vackert och bra det skulle kunna vara i kyrkan om alla fick bidra med sina gåvor.

Som belyser det kalla och hårda (i båda dikena) i hopp om att det ska tina upp en aning.

Som ibland får det att blixtra till ordentligt när ljuset riktas mot de välputsade blanka fasaderna (på båda sidorna av Vägen).

***

Så långt mina spontana funderingar utifrån texterna.

Hur ser ni på det här?

Etiketter: , , , ,

postat av Charlotte Thérèse @ 10:32   6 svar / comments
lördag, oktober 27, 2007
Höst i hagen


Jag har tidigare utlovat lite naturfoton emellanåt för att lätta upp de teologiska textmassorna.

Så jag tänkte nu visa hur det för tillfället ser ut i hösthagen, där Musse (den äldsta kalven) och 51:an och 52:an - de andra tjurkalvarna (tvillingar) växer och frodas, trots att grönbetet övergått till mestadels halm...

Musse poserar stiligt och numera världsvant ovan, och nedan visar en av de minsta hur nyfiken han är (de är bara tillfälligt hitlånade, tyvärr, för att äta upp sig, så snart fraktas de tillbaka till sin mamma igen...).


Kalvarna har vuxit snabbt - det syns när jag tittar tillbaka på gamla foton från i somras.

Kanske det kan bero på de nya vänner jag brukar möta vid hagen, som matar dem med knäckebröd och annat smått och gott ibland.

Ni anar inte hur kul det låter när en kalv tuggar på knäckebröd! :-)

Där hamnar både Monthy Pyton och Mr. Bean i lä!








En tjusig häst får vara med på ett hörn också. Notera den lustiga benställningen. Den måste ha vridit rejält på huvudet.

Såg inte hovarna medan jag fotograferade, trodde att det bara var huvudet som kom med!


(Som vanligt har jag copyright på alla mina foton - tji fick Facebook! - bilderna får inte användas i något annat sammanhang utan att jag godkänner det.)


***

Uppdatering, måndag: Passerade hagen igår - där fanns inte en enda ko eller kalv kvar... :-(

Antar att korna för tillfället "semestrar" på Järvafältet, och att kalvarna har kommit dit för att stanna. De äldre korna lär dyka upp här senare i sin vinterhage, som är mer ombonad och väl skyddad från vindar och snö. Förhoppningsvis blir resultatet av "semestern" ett par nya kalvar omkring månadsskiftet juli-augusti nästa år. Hoppas att det blir en svart kalv också denna gång!

De bloggläsare som bor i Stockholmstrakten kan alltså nu passa på att ta sig en IRL-titt på korna och kalvarna som ni har kunnat följa här i form av foton då och då sen i somras.

Etiketter: , , ,

postat av Charlotte Thérèse @ 13:08   3 svar / comments
torsdag, oktober 25, 2007
Gissningsbilden 1.2



Så var det redan dags igen för en ny klurig gissningsbild, så det är bara till att gnugga geniknölarna.

Klarar ingen detta under morgondagen så är det möjligt att det kommer en ledtråd i form av ytterligare en bild... :-)

Men jag tror nog att någon klarar det...

Vem blir först med rätt svar denna gång?


Etiketter: ,

postat av Charlotte Thérèse @ 20:42   5 svar / comments
Gemensam svensk Emergent Church blogg?
Daniel skriver i SelahBlogg om detta idag.

Värt att fundera vidare på tycker jag (skrev även en längre kommentar där med fler förslag)!

Mina inlägg om Emerging Church finns längre ner i bloggen - alternativt i arkivet för oktober (ifall de har hunnit halka ner).

Välkommen att kommentera dem!

Etiketter: ,

postat av Charlotte Thérèse @ 14:01   2 svar / comments
Blind auktoritetstro och plattformar för kritik
Detta ämne (blind auktoritetstro) kom upp i kommentarerna till inlägget om framtidens ledare.

En mycket viktig fråga!

Jag har träffat på personer som har det slags blinda auktoritetstro som Eva-Maria där beskriver - även i katolska sammanhang. Annars intelligenta människor som plötsligt ger vika på ett oförnuftigt sätt i "lydnadens" namn, i ett slags masspsykos. Det är något förvånande. Och även farligt. Detta var vad som gav en person som Hitler sådan framgång. Och detta är även grogrunden för skadlig fundamentalism - i form av en blind bokstavstro som inte ifrågasätter nånting.

Man får inte sluta tänka själv! Aldrig!

Allt som förblindar människor behöver belysas i skarpt strålkastarljus så det blir uppenbart för var och en. Det är botemedlet mot auktoritetstro och fundamentalism av olika slag - vare sig det handlar om sola scriptura, sola dogma (catechismus?), eller sola liturgia.... Olika kyrkor har olika problem att tampas med.

Ulf Jonsson sa något intressant igår i debatten med Christer Sturmark - att det behövs plattformar (eller ett liknande ord), för inomkyrklig kritik. Att det är viktigt för en sund miljö.

Jag håller verkligen med - och undrar var dessa plattformar finns nu - inte minst i katolska sammanhang?

De internetforum som finns brukar bli tummelplatser för sådana som ser det som sin mission att försvara "den enda rätta läran" mot var och en som ifrågasätter saker (som inte hör till det centrala i tron, eller till trosfrågor överhuvudtaget).

Jag undrar hur det går att nå fram till en mer positiv och konstruktiv dialog om frågor som folk har delade meningar om inom kyrkan. Min blogg är förvisso ett försök att skapa ett sådant debattforum där det är högt i tak för olika åsikter. Men visst behövs det fler platser där positiva, respektfulla samtal mellan oliktänkande (som även gårdagens debatt gav ett bra exempel på), kan florera?

Det är genom liknande inom- och mellankyrkliga samtal - som inte går ut på att med näbbar och klor försvara en ingrodd åsikt, utan vara lyhörd för hur den helige Ande leder oss just nu - som kyrkan kan gå vidare i varje ny tid...

Etiketter: , , , ,

postat av Charlotte Thérèse @ 13:05   3 svar / comments
onsdag, oktober 24, 2007
Nyateism möter katolicism
Ska på en debatt om nyateism ikväll, mellan humansiten/nyateisten Christer Sturmark och jesuiten Ulf Jonsson. Det ska bli intressant att höra vad de har att säga - inte minst apropå Dawkins.

Skulle för övrigt gärna sitta ner nån gång i ett djupt samtal med Sturmark och se hur han reagerar på en katolik som inte passar in i vad som verkar vara hans fördomar gentemot kristna....

Vad som gjorde mig extra nyfiken var att jag läste i Z's blogg igår att han nyligen har haft en radioandakt! Då jag inte hörde den undrar jag vad han sa - någon som vet?

Någon annan liknade Sturmark vid en Saul-Paulus. Tänk om det vore så - vilken missionär kyrkan skulle få...!

Det man förföljer så starkt måste ju betyda en hel del... Beröra något i det innersta som man värjer sig emot med näbbar och klor...

Dessutom är det han gör bra reklam för sann kristen tro. Folk blir nyfikna på det som smutskastas... Undersöker det själva. Går till källan.

Jag skulle gärna vilja ha en kommentar på detta direkt från Christer Sturmark - så läser du detta, varmt välkommen att svara!

Alla andra som tittar förbi här är förstås också mycket välkomna att kommentera - som vanligt.

***

P.S. Min dator har kraschat sju gånger på en timme idag, likadant igår, så jag är rädd att den håller på att lägga av för gott - det verkar vara ett systemfel. Finns det någon dataexpert här som kan hjälpa mig?! (Postar detta snabbt medan datorn är igång!)

Etiketter: , , , , ,

postat av Charlotte Thérèse @ 13:04   3 svar / comments
tisdag, oktober 23, 2007
Framtidens kyrkliga ledare
Häromdagen funderade jag vidare på denna fråga - utifrån det tidigare Emergent-spåret här.

Läste ett inlägg i Joachims blogg - Kolportören - och kommentarerna till det, vilket fick mig att spinna vidare på frågan, men har inte hunnit skriva ner tankarna här förrän nu.

Så här skrev jag bl.a. som svar där:

"Jag efterlyser också en diskussion om framtidens ledare - jag tror inte alls att det måste se ut som det gör nu.

Jag tror på ett ödmjukt och lyssnande ledarskap - som väcker och uppmuntrar gåvor hos andra. Ledare som inte själv behöver stå i strålkastarljuset. Karismatiska och kontemplativa. Med förmåga att nå ut både brett och djupt - också till omvärlden utanför kyrkan. Ett profetiskt ledarskap. Som inte utnyttjar sin ställning, utan lever i solidaritet med de fattigaste."

Detta är det slags ledare som kyrkan är i akut behov av.

Tiden är nog snart förbi för auktoritära och manipulerande förgrundsgestalter à la sektledare.

Tiden börjar bli mogen för en annan typ av ledare som får helheten att fungera, så att inte större delen av kyrkans "kropp" är overksam utan sätts i rörelse, mot en gemensam vision.

Det är ju inte meningen att bara huvudet eller armen ska röra sig medan resten av kroppen är som förlamad, passiviserad. Också den övriga kroppen behövs i funktion, var och en behöver där finna den plats där alla ens gåvor kommer till användning. En ledares uppgift är bl.a. att hjälpa till med detta.

Jag vill tillägga en viktig sak - att jag tror att många av de nya kyrkoledarna kommer att vara kvinnor.

Även i katolska kyrkan - om än inte vigda till något ämbete i första taget - även om jag tror att också det kommer efter att kvinnor väl har visat att de är duktiga ledare i andra positioner, att de tillför något nytt genom sitt sätt att ta ansvar för det de får förtroendet att ta ansvar för. Och att det de har att ge, deras perspektiv, är omistligt för en trovärdig kyrka i vår tid.

Detta är redan på gång, om än sakta. I februari lär frågan komma upp på kvinnomötet i Vatikanen.

Jag undrar hur ni från olika kyrkliga håll som läser detta ser på frågan om kyrkligt ledarskap.... Håller ni med om det jag skriver, eller har ni en annan "vision"?

Etiketter: ,

postat av Charlotte Thérèse @ 11:21   6 svar / comments
Gissningsbilden 1.1

















Ja, så var det dags igen att klura på en närbild. Den här gången har jag försökt göra det lite svårare...

Vi får väl se hur många timmar - eller dagar - det tar innan ni knäcker den... :-)

Vem blir först med rätt svar denna gång?

Etiketter: ,

postat av Charlotte Thérèse @ 11:11   9 svar / comments
måndag, oktober 22, 2007
Uppdatering
Som ni ser har jag inte hunnit med så mycket bloggande de senaste dagarna.

Men snart utlovas både ett intressant nytt diskussionsämne och en ny "gissa-bild" - imorgon kommer åtminstone det ena, det får bli en hemlighet tills dess, vilketdera det blir...

Redan nu går det att öva upp gissnings-vindlingarna genom att klura på vad detta är (lätt som en plätt jämfört med vad som komma skall):







Det är en av de saker jag sysslat med på sistone istället för att uppehålla mig i bloggosfären - det jag har gjort är rent webbsidetekniskt (tillräckligt gåtfullt?).

Facit finns här - men tjuvkika inte! Gissa först...!

***

Vad tycker ni om designen i facit? Syns den ens får jag väl börja med att fråga....?! :-)

(Fick själv inte upp de tre första versionerna så fick ge upp och välja en annan design som gick med på att visa sig.)

Etiketter:

postat av Charlotte Thérèse @ 22:38   0 svar / comments
fredag, oktober 19, 2007
Björnfrossa och en sprillans ny evolutionsteori

De senaste dagarnas nyheter - kompletterade med ljudupptagningar av anfallande björn och otäcka bilder på de anfallna jägarnas skador - tycks ha orsakat något av en björnfrossa, och det talas om avskjutning av björnbeståndet.

Men 2000 björnar bör väl inte utgöra något större fara för 9 miljoner människor...?

Hur stor är risken/chansen att man råkar på en björn under svamp- eller blåbärsplockning?

Farligast lär vara:

*Att möta en skadad björn
*Att hamna mellan en hona och hennes unge
*Att möta en björn som försvarar sitt byte
*Att möta en björn som just ska gå eller är i sitt ide
*Att möta en björn som provocerats av en hund

Möter man trots allt en björn ska man tala högt och vänligt, eller sjunga (!) för att skrämma bort den. Hjälper det inte, utan björnen går till anfall, ska man lägga sig ner och krypa ihop så mycket som möjligt - i fosterställning - och skydda huvudet och nacken från bett - och spela död. Man ska absolut inte springa eller verka hotfull.

Lättare sagt än gjort, låter det som - att bevara lugnet i en sådan situation...

Undrar också varför man ska spela död - björnar äter ju inte bara blåbär och myror utan även större "byten". Om den då plötsligt får ett serverat rakt framför nosen - vad hindrar den från att hugga in?

Har också funderat en del på evolutionsteorin de senaste dagarna och tänkt ta upp den frågan här i bloggen. Det får bli i samband med detta...

Det är minst sagt förvånande att det ses som så farligt om skolor lär ut att Gud har skapat världen - medan morgonbön och skolavslutningar i kyrkor är ok.

Är det verkligen mer "objektivt" och vetenskapligt att lära ut Darwins teori - som "den enda sanningen"? (Jag lämnar nu den senaste flugan med intelligent design därhän.)

Detta liknar mest vetenskapsfundamentalism, kan jag tycka - konfessionell vetenskap i sitt esse.

För faktum är ju att vi inte ännu VET vad den första orsaken till allting är. Men många av oss tror att det är Gud. Får det alltså inte sägas? Vad är det för farligt med att ta upp även det som en teori? Särskilt som motsatsen inte är bevisad.

Kan man inte tänka sig att skolorna lär ut hela den mångfald som finns - så att eleverna själva får ta ställning till vad som verkar vara mest trovärdigt - utifrån ett brett perspektiv. Varför enbart Darwin - eller Gud?

Själv tycker jag inte att Darwins teori i stort motsäger att Gud ligger bakom det hela.

Men jag tycker också att hans teori uppvisar stora brister. Felande länkar. Och det faktum är problematiskt för hållbarheten av hans teori - att "survival of the fittest" inte gör att djur som representerar tidigare utvecklingsstadier dör ut.

Ta t.ex. detta med björnarna som exempel. Om Darwin hade rätt så borde det vid det här laget bara finnas en sorts megabjörn - som konkurrerat ut alla de andra genom att vara mest välanpassad. En gigantisk grizzly som sprider skräck i sin omgivning, som inget rår på.

Det borde heller inte finnas andra djur kvar i den tidiga kedjorna. Apor borde ha dött ut när människor utvecklades. Etc.

Det menar jag är den största bristen i hans teori - inkonsekvensen i vilka arter som dör ut (numera orsakar ju framför allt vi människor att en del arter utrotas - så den Darwinistiska utvecklingen har därmed mer eller mindre satts ur spel, påverkats av oss).

En annan stor invändning är att jag tycker att hans modell är totalt okreativ och därför osannolik - eftersom den motsäger just den stora kreativitet och mångfald som världen utmärks av.

Min egen utvecklingsteori - från ett konstnärligt perspektiv - är att Gud har skapat världen på ett liknande sätt som när en konstnär skapar. Min tänkta modell har likheter både med skapelseberättelsen och Darwin - men går ett steg vidare.

En konstnär övar och övar och blir till slut allt bättre på att skapa. De första utkasten kanske åker i papperskorgen. Men man börjar om - och varje färdig tavla blir sedan unik. Visserligen kan de ibland hänga ihop som en serie - likna varandra, följa på varandra, kopplas till varandra. Men varje tavla görs för sin egen skull. Den föds ur en tanke och realiseras.

Man målar inte över tidigare tavlor för att göra en ny. Man tar en ny duk, en ny pannå, eller vad som nu finns till hands när inspirationen rinner till. Färgerna (tuberna som används) kan vara desamma i många tavlor - men uttrycket blir ändå mycket annorlunda, stilen kan variera, färgerna kan blandas till sällsynta nyanser. Det kan vara ett konkret eller abstrakt motiv.

Poängen är att även om där finns likheter, och ursprungsmaterialet, utgångspunkten är desamma - så blir resultatet ändå helt unikt. Tavlor kompletterar varandra - de konkurrerar inte ut varandra. En Picasso tar inte död på en Monet. Och hötorgskonst och kitsch dör inte ut trots att det finns mycket bättre konst - det som inte passar i salongerna har också sin publik - i stugor och landsbygdskapell.

Jag ser alltså Gud som den allra skickligaste och mest kreativa konstnären någonsin.... Som har skapat en alldeles otrolig variation, som rymmer både humor och skönhet - och som till skillnad från alla mänskliga konstnärer t.o.m. har skapat levande konstverk....

Varje art är skapad ur samma ursprungsmateria - ytterst stjärnstoft - men skapad för att bli just vad den är - inte för att utvecklas till något mer konkurrenskraftigt. Det skulle gå emot den förunderliga skönhet och intelligens och harmoni som allt det skapade uttrycker - som är ett alldeles tillräckligt mål i sig. Enligt mig.

Och denna min konstnärliga skapelseteori får skolorna gärna lära ut vid sidan av Darwins... :-)

Får se om jag vågar mig ut i björnskogen idag. Bamsarna ska visst vara på väg att gå i ide, och vara extra griniga. Undrar varför - de borde väl vara glada över att få sova bort hela den kalla vintern och varje år ha en fantastisk "drömsemester" - bokstavligen!

Nåväl, är de riktigt tjuriga får jag väl sjunga en trudelutt för dem. Undrar vad de gillar bäst - "Mors lilla Olle" eller "Björnen sover", eller kanske signaturmelodin till "Björnes magasin"....? Vad ligger just nu på björn-tio-i-toppen?

(Här finns för övrigt tio "matnyttiga" tips för den björnrädde.)

Etiketter: , , ,

postat av Charlotte Thérèse @ 11:16   10 svar / comments
onsdag, oktober 17, 2007
Blogg-Betapet-turnering
Startar härmed en informell BLOGG-BETAPET-TURNERING...!

Alla som vill vara med registrerar sig på Betapet via länken ovan - maila mig sedan era användarnamn så får ni mitt, så hittar vi en tid att mötas i en klurig "bokstavsmatch"...! :-)

Om många nappar på detta, och när vi har övat upp oss, så kan vi organisera det lite mer och ha ett svettigt Blogg-Betapet-Mästerskap där vi möter varandra i tuffa spel tills bara en segrare återstår...

Ha ha...så mycket för den "bloggsemestern"! Det är svårt att ta sig tid till att göra ingenting...

Etiketter: ,

postat av Charlotte Thérèse @ 11:46   6 svar / comments
Gissningsbilden 1.0


Som ett återkommande lite mer lättsamt inslag i min blogg tänkte jag ha en "gissningsbild" - en närbild av något.

Den första tror jag är relativt enkel - men vi får väl se... :-)

Klarar ni den snabbt så kommer svårighetsgraden att öka i nästa gissningsbild. Lite knepigt ska det ju vara....

Frågan är alltså: vad föreställer bilden?

Etiketter: ,

postat av Charlotte Thérèse @ 11:19   7 svar / comments
Bloggpaus med Betapet
Idag (d.v.s. troligen igår när du läser detta) har jag bloggpausat. Inte med flit, och förmodligen varar det inte så länge - för alltid händer det ju nåt. Det bara blev så när kommentarerna till "djupinläggen" så småningom sinade, och inspirationen med dem. Behöver nog lite feedback för att få ny sprätt på tankarna... :-)

Så vad vill ni helst läsa och samtala om här just nu? Fler djuplodande saker? Eller lite mer lättsamma inlägg ett tag för att smälta all den "fasta föda" som serverats nyligen?

Har för egen del spelat en del Alfapet under "bloggsemestern" - eller rättare sagt Betapet - det finns på nätet - folk där är jätteduktiga! Det kan verkligen rekommenderas om man vill hålla hjärnan igång mellan bloggpauser och skarpa inlägg...! Man kan riktigt höra "de små grå" springa kors och tvärs i hjärnvindligarna....

Etiketter: ,

postat av Charlotte Thérèse @ 00:01   0 svar / comments
måndag, oktober 15, 2007
Teresa av Avila - dagens förebild

Idag firas "den stora" Teresa - som brukar kallas så för att skilja henne från "lilla" Thérèse, den franska 1800-talstjejen som firas den 1 oktober, och som har fått sitt namn just från Teresa av Àvila.

Moder Teresa (i Calcutta) har för övrigt i sin tur antagit lilla Thérèse's namn, och Edith Stein (den judiska filosofen), valde Teresa som sitt klosternamn efter "stora" Teresa, som var den som ledde henne till Kyrkan och även Karmel - så detta tycks vara ett populärt namn bland färgstarka katolska kvinnor...

Både Thérèse och Teresa var karmelitnunnor, och båda har genom sina skrifter och liv gett viktiga bidrag till Kyrkans förnyelse. För Thérèses del kom den förnyelse hon förberedde vägen för inte förrän under Andra Vatikankonciliet - lite mer än 60 år efter hennes död.

Teresa, som levde på 1500-talet, var en reformator av sin orden, tillsammans med Johannes av Korset. De startade det som blev den gren av orden som kom att kallas för "oskodda" karmeliter - en strängare variant av det på den tiden ganska så förslappade ordenslivet.

De förföljdes p.g.a. detta av sin orden och även av inkvisitionen - ingen förnyar Kyrkan ostraffat...! Men Teresa fick, till skillnad från lilla Thérèse, se förnyelsen växa fram redan under sin livstid.

Mest betydelsefull idag är Teresa för det hon har skrivit om det inre andliga livet. "Den inre borgen" är den mest spridda av böckerna. Wilfrid Stinissen har skrivit en introduktion till den - "Inre vandring".

Mer finns att läsa om och av Teresa i de böcker som finns översatta och utgivna på svenska av karmeliterna. Det finns också en del bra artiklar med hänvisningar vidare på nätet - bl.a. denna.

Hennes mest kända dikt (Nada te turbe - Gud ensam räcker), kan få tala rätt in också i vår tid, här i engelsk översättning:

God alone is enough

Let nothing upset you,
let nothing startle you.
All things pass;
God does not change.
Patience wins
all it seeks.
Whoever has God
lacks nothing:
God alone is enough.

Etiketter:

postat av Charlotte Thérèse @ 12:37   2 svar / comments
söndag, oktober 14, 2007
Facebook-frälst
De senaste dagarnas internettid har gått åt till att sätta mig in i hur Facebook funkar. Ganska så knepigt till att börja med - men där finns ju massor av roliga och även praktiska funktioner.

Funderar på att starta upp ett Emerging-forum där tillsammans med en vän från USA - de här som är intresserade av det får gärna ansluta sig.

P.g.a. rivstarten där har det inte blivit så mycket bloggande på sistone. Men nu när jag har utforskat det mesta där ämnar jag snart återkomma med nya aktuella och kluriga frågor och tankar här...

Under tiden går det bra att fortsätta de pågående samtalen i inläggen nedan. Särskilt de samtal som påbörjats under den senaste tiden, som går på djupet och kräver lite eftertänksamhet - om Emerging Church och helighet. Titta gärna också in på inlägget om katoliceringen av frikyrkorna igen, där Are just kom med ett intressant svar, som ledde till ytterligare en fråga...

Och om några är sugna på ett parti Scrabulous emellanåt - så ge er till känna så ses vi på Facebook...! :-)

Just nu har jag två spel på gång parallellt...

Kul även om ni som läser den här bloggen vill bli "Facebook-vänner". Leta antingen upp mig - eller maila mig er info så jag kan hitta er!

Etiketter: ,

postat av Charlotte Thérèse @ 17:21   2 svar / comments
lördag, oktober 13, 2007
Kyrkan - ett "preventivmedel" mot världen?
En tanke flög förbi...

Apropå kyrkans instängdhet, ghettoisering, introspektion.

Den skottsäkra och vattentäta bastion som byggts upp som skydd mot den "farliga" omvärlden är mest lik en hermetiskt tillsluten månbas....

Funkar (inte minst katolska) kyrkan som ett "preventivmedel" mot världen?

Hur ska i så fall världen kunna "bära frukt"?

Och hur ska kyrkan kunna "bära frukt"?

Jag vet - det heter: "i världen men inte av den".

Men innebär det att ständigt gå klädd i astronautdräkt med kontinuerlig syretillförsel, och inte längre in i världen än ett par meter - så långt syreslangen räcker?

Etiketter: , ,

postat av Charlotte Thérèse @ 13:11   5 svar / comments
fredag, oktober 12, 2007
Teknisk parentes
Som ni - förhoppningsvis (!) - ser så har jag idag gjort bloggnamnet - A Catholic Renewal - ovan till en länk, så att det ska bli lättare att ta sig tillbaka till första sidan från arkiv och annat.

Jag undrar om det fungerar som en länk även för er från olika sidor i bloggen?

Efter den osynliga "grodinvasionen" förut så känns det som att det är bäst att fråga hur det ser ut i andra datorer, med olika webbläsare, för säkerhets skull ( i min dator är allt som det ska)!


P.S. I skrivande stund övergick ösregnet till det första snöfallet....

Igår och imorse blåste björklöven av träden och for upp som gula citronfjärilar utanför mitt fönster. Hoppade till flera gånger för att det verkligen såg ut som gula fjärilssvärmar. "Vårtecken" i oktober...

Men är inte snön alltför tidigt ute i år?

Etiketter: , ,

postat av Charlotte Thérèse @ 12:54   10 svar / comments
torsdag, oktober 11, 2007
Om helighet - helgelse
Ännu ett tema som hör hemma i den "djup-kyrkliga" fåran...

Häromdagen kom jag in på det i en kommentar (jag syftade förstås inte på att du skulle höra till de katoliker som ser det så som jag beskrev i mitt svar till dig Z, kom senare att tänka på att det kanske kunde uppfattas så...).

Citerar det igen eftersom jag nu vill fördjupa ämnet här:

"Problemet är att folk ser upp till helgon men inte själva förstår att de är kallade till ett sådant genuint kristet liv. Och att det inte är särskilt svårt eller heroiskt. Inte ouppnåeligt.

Det gäller bara att börja idag - och inte vänta tills imorgon för att det verkar så stort.

Vad jag önskar att katoliker skulle sluta att se så mycket på helgonen och börja följa Kristus själva!!!

Ingen kan leva ett "ställföreträdande" kristenliv istället för oss - vi har själva ett ansvar...!

Det här kanske låter paradoxalt, eftersom jag också skriver om helgon ibland - men då alltid för att hänvisa till något bra som de har sagt eller gjort, som vi kan inspireras av.

Det gäller att följa Vägen - inte stå vid sidan av och tänka beundrande på andra som tidigare gått där!"

Vidare funderingar:

Helighet är något vi alla är kallade till.... Det tillhör det vanliga kristna livet. Det är inte något som är till bara för en liten andlig elit. Det behövs inga andra förutsättningar än de som redan är givna till oss var och en.

Tycker ofta att det är fel saker som lyfts fram om helgon. Det (till synes) perfekta (som inte är detsamma som fullkomligt). Som om helgon var övermänniskor eller änglar, födda till världen med extraordinära förutsättningar (fromma familjer, en skyddad miljö), med enda uppgift: att bli heliga förebilder - som nästan inga andra kan hoppas nå upp till.

Men ingen blir helig på samma sätt som någon annan.

Just för att var och en är unik - inte menad att härma någon annan. Om någon försöker följa en annans väg så får vi ett helgon mindre i världen. Eftersom helgon är original - aldrig kopior.

Tycker också att "fel" personer (förstå mig nu rätt) ofta lyfts fram och proklameras som heliga, utvalda, särskilda. Jag skulle vilja se fler "vanliga" helgon. Vardagshelgon. Som levt sina liv mitt ute i den grå och regntunga verkligheten - och vågat gå också utanför de kristna ghettona. Det börjar räcka snart med helgonfloden av fromma präster och nunnor, och av exemplariska familjemödrar med 14 barn (minst). Fokuserandet på dessa gör att många tror att de inte kan bli helgon själva, att det är något som en elit sysslar med.

Jag skulle därför vilja se fler: inte alltid-lyckliga-familjen-helgon, ensamstående mamma-helgon (med "bara" ett eller två helgon-barn), och ensamstående pappa-helgon också förstås... :-) Ogifta moderna stads-helgon som inte lever undanskymda i kloster. 9-5-arbets-helgon. Pensionärs-helgon med rollatorn i högsta hugg, och mycket skarp inre syn. Politiker-helgon som vågar stå upp för sanningen även om det råkar gå tvärs emot partilinjen. Och inte minst fler heliga dårar som visar på "kejsarens" till synes välfyllda men tomt ekande garderob i kyrklig miljö... Och inte bara katolska helgon! Inte bara kristna helgon...

Ja, ni fattar poängen.... Jag vill att någon skriver en bok om vanliga helgon, sådana som aldrig kommer att upphöjas av Kyrkan. Hmmm...har ni minnen om sådana personer i er närhet, så skriv ner dem och skicka dem till mig vetja, så kanske det kan bli en ovanligt vanlig helgonbok av det till sist...!

Igår frukost-läste jag dessa rader av Magnus Malm:

"Icke däri består helgelsen att din synd mer och mer bleknar bort, utan däri att han som står mellan dig och din synd blir allt härligare. Kontrasterna ökar: synden alltmer vämjelig, Jesus allt ljuvligare."

I mitt kök klarnar många sanningar.... Imorse läste jag ur en bok med anknytning till ämnet, av Thomas Merton - återkommer till det senare så att detta inte blir för långt.

Viktigast av allt jag skrivit om detta:

Glöm inte, alla mina heliga syskon i Kristus, att förhärliga Gud och varandra genom era liv....!

Idag!

Ni har som sagt redan fått allt ni behöver - närmare bestämt i dopet.

Det krävs inga stordåd.

Det är "bara" att låta Gud vara Gud - i er - så ordnar sig det mesta övriga av sig självt....

Livet blir enkelt - men inte lätt....

Ett döende och ett uppstående.

Växande

inåt.

och utåt.

Etiketter: , , , ,

postat av Charlotte Thérèse @ 15:27   4 svar / comments
Dikter söker förlag

Passar på att lägga in en mer officiell efterlysning av ett förlag som kan tänkas vilja publicera dikter och meditationer i "Emergent Church-anda".

D.v.s. ur det "djupkristna" perspektivet.

Jag har tre böcker färdiga, med foton som illustrationer.

Bilden bredvid som hör till dikten nedan är ett exempel.

Har material till många fler böcker, men väntar först på att få dessa utgivna...

En korsväg, en uppståndelseväg, och en fristående fortsättning som jag kallar "bönens väg" - om de första svindlande stegen inåt, till Guds obeskrivliga närvaro.


Bönen:
att svepas in
i allt tätare
lager
av mörker
tills man nått
dess ljusa
inre
där blinda
ser
och döva
hör
i det som
av allt att döma
är sprängfylld
tomhet
bländande
mörker
och öronbedövande
tystnad.


Vet ni något förlag som vill satsa på djup snarare än yta, så tipsa dem - och mig - så får de se böckerna i sin helhet!

Etiketter: , , , , ,

postat av Charlotte Thérèse @ 13:30   3 svar / comments
onsdag, oktober 10, 2007
Emerging Church - 9 punkter
Jag fortsätter på Emergent-spåret.

Läste just Emils inlägg i bloggen Jord, rekommenderat av Kristin häromdagen i en kommentar.

Hänvisar dit för en utförligare punkt-text, som mycket gärna får diskuteras här när ni har läst den.

Uppdaterar också min blogglista med Emils blogg och andra Emergentinspirerade bloggar och webbsidor!

***

Detta är i korthet de nio punkter som utmärker rörelsen:

1. Fokus på Jesus, Guds rike och mission

2. Förvandlingen av det sekulära rummet

3. Liv i gemenskap

4. Lyssna med öppenhet – välkomna främlingar

5. Tjäna med generositet – utan baktankar

6. Delta som producenter – inte konsumenter

7. Kreativiteten – skapa som Guds skapelser

8. Ledarskap – tjänande i gemenskap

9. Spiritualitet – blandning av gammalt och nytt


Hittade också denna lista och en liknande diskussion (bl.a. om svenskt namn) i anslutning till den som vi har här nu, i en blogg som tyvärr verkar vara nere sen över ett år tilbaka...

***

Häpen över att detta så väl uttrycker mina egna tankar om kristenlivet - och samtidigt den nya form av "klosterliv" jag just uttryckte i en kommentar i inlägget nedan. Undrar om jag har levt i ett vakuum de senaste decennierna. Hur är det möjligt att jag inte har träffat på andra med samma tankar förrän nu???


Efterlyser också en adress som jag vill minnas att någon postade i ett inlägg de senaste dagarna - till någon som gärna svarar på frågor om detta. Jag har skummat igenom inläggen tre gånger nu och hittar den inte. Har jag drömt?? Eller var det i någon av era bloggar? Hjälp!

Etiketter: , , ,

postat av Charlotte Thérèse @ 12:46   31 svar / comments
tisdag, oktober 09, 2007
Växandets sabbatsvila - igenkännandets färd
Så har en upptäcksfärd startat i de vida Emerging Church-farvattnen.

Det är för min del inte alls ett sökande efter något nytt, utan en igenkännandets färd, en glädjens bekräftelse av något som redan finns där, som nånstans alltid har funnits som en bottenklang i allt, och sånt som utgör upptäckter under tidigare passerade vägsträckor.

Magnus Malms "Under Mandelträdet" är en sådan igenkännandets bok. Jag känner igen det jag nu läser från sånt jag själv har skrivit (men hittills förvarat i byrålådan).

Citat som särskilt träffade mig från morgonens läsning ur boken:

"Vilan

Sabbatsvila, dagar när du inget finner. Stanna då hemma hos dig själv, gå inte ut för att söka. Du har redan samlat nog. Idag söker Herren dig, och finner dig lättast när du vilar.
Så lär vi oss motvilligt: Gud ger oss inte bröd på vilodagen för att det ska räcka till vardagen. Han ger oss i vardagen så att vi kan vila hos honom, utan att samla, de tysta dagarna.

2 Mos. 16:22-30 "

Dela gärna tankar här i anslutning till detta och till Emerging Church-rörelsen i stort.

Hur ska man förresten bäst översätta detta till svenska? Framväxande Kyrka?

Etiketter: , , ,

postat av Charlotte Thérèse @ 13:55   10 svar / comments
söndag, oktober 07, 2007
Emerging Church - en andlighet för vår tid?
Jag skrev för ett tag sen kort om detta fenomen.

Jag tar upp det nu igen eftersom det anknyter till det jag skrev igår om den radikala inriktningen. Och det känns som att det lilla jag vet om det anknyter till den förnyelse som även jag eftersträvar.

Efterlyser inte minst kommentarer från er som är aktiva inom detta och har kännedom om det.

Hittade t.ex. just ett inlägg om det hos Jonas (som kommenterade mitt inlägg här igår). Även mina bloggrannar Monica och Dag antyder sin koppling till denna rörelse.

Spännande!

Skulle ni (och andra som vet mer) alltså vilja ge en utförlig beskrivning om vad detta är?

Hur tar det sig uttryck rent praktiskt i era liv - som kristna?

Etiketter: , , ,

postat av Charlotte Thérèse @ 14:56   19 svar / comments
lördag, oktober 06, 2007
Håller frikyrkorna på att katoliceras?
Så var det dags för en liten brandfackla, ytterligare ett bloggekumeniskt inlägg, som berör en högaktuell fråga.

Ser fram emot svar inte minst från er som är frikyrkliga (hmmm...det bör då gälla även katoliker - eftersom katolska kyrkan ju är en frikyrka, kanske den största i Sverige....?!).

Vad jag tänker på är tendensen den senaste tiden att frikyrkorna alltmer närmar sig katolsk lära och tro. Predikningar om nattvardens realpresens och om Jungfru Maria är inte längre ovanligheter i frikyrkliga sammanhang. Detta verkar bero på de allt tätare kontakterna mellan kyrkorna.

Är detta då gott - ett steg närmare enheten - eller är det på sikt ett hot mot de frikyrkliga spiritualiteterna, för vart tar deras bidrag till helheten vägen nu?

Är alla kristna på väg att smygkatoliceras? Behöver någon längre konvertera till en mer ursprunglig tradition om även den egna kyrkan håller på att bli så gott som katolsk?

Är vi inne i en ny "motreformation" som innebär ett närmande i det som tidigare skiljde kyrkorna åt?

Jag har hört farhågor om detta skeende lite här och var i bloggosfären... Så det vore intressant att fördjupa samtalet om frågan.

Själv har jag sett tendenser till en uppdelning av kyrkorna - inifrån - i tre skikt, minst - samtliga går över samfundsgränserna.

* En konservativ inriktning. (Där man delar samma syn inte bara i de flesta trosfrågor, utan även moralfrågor/lärofrågor. Man håller fast vid tron på bibliska under, och har en snäv bokstavlig bibeltolkning - motsägelser förklaras bort. Samhället ska kristnas - inte tvärtom - det läskigaste är kyrkliga tendenser till sekularisering, samhällsanpassning.)

* En radikal inriktning. (Där man finner gemenskap främst i det andliga livet, i mystika, karismatiska, kontemplativa eller liturgiska element - en inre enhet på djupet oavsett de stora läroskillnader som kan finnas i en del frågor. Det viktiga är bekännelsen till Kristus - inte till kyrkliga dokument. Här finns ingen entydig polarisering - det går att hitta bra saker i både konservativt och liberalt - man ser behovet av kontinuerlig förnyelse - men barn bör inte kastas ut tillsammans med badvattnet. Trosfrågor - det som ses som uppenbarat av Gud - är evigt - men en del i lära och praxis kan och bör förändras i takt med ökad kunskap.)

* En liberal inriktning. (Där man finner enhet i ifrågasättande och en uppluckring av såväl trosfrågor som lärofrågor. Jungfrufödsel och allt annat övernaturligt rationaliseras bort, det är intellektet som avgör vad som ska anses vara sant just idag, så gott som inget är evigt utan i princip allt kan förändras - man är samhällstillvänd, lyhörd för tendenser där, abort hör därför till kvinnans rättigheter etc. Det otäckaste man kan tänka sig är blind traditionalism.)

Naturligtvis går det inte att hårddra detta - många har inom sig bitar av flera inriktningar, balanserar mellan mitten och ena ytterligheten - men de flesta känner sig nog mest hemma i en. (Man kan även koppla detta till andlig utveckling - vilket jag kommer att beröra i ett senare blogginlägg.)

Men nu är alltså brandfacklan kastad. Vad anser DU om allt detta?

Etiketter: , , , ,

postat av Charlotte Thérèse @ 12:37   125 svar / comments
fredag, oktober 05, 2007
Är (katolska) kvinnor inte människor?
Jan Thurin gjorde mig nyss uppmärksam på ett häpnadsväckande citat i encyklikan Pacem in Terris, skriven av påven Johannes XXIII.

***

The Right to Choose Freely One's State in Life

15. Human beings have also the right to choose for themselves the kind of life which appeals to them: whether it is to found a family—in the founding of which both the man and the woman enjoy equal rights and duties—or to embrace the priesthood or the religious life.


***

Här står faktiskt rakt på sak att alla människor har denna valfrihet - inklusive att "omfamna prästämbetet"!

Det enda som skulle kunna exkludera kvinnor är ifall vi inte är människor! (Jfr. vad jag förut skrev om den föråldrade syn på kvinnor som kyrkan länge höll fast vid - bl.a. just föreställningen att kvinnor inte är fullvärdiga människor.)

Ropen skalla: "Johannes XXIII - Santo subito"!!!

Etiketter: , , , ,

postat av Charlotte Thérèse @ 17:07   8 svar / comments
Thérèse av Lisieux - mer om hennes prästkallelse

Jag letade efter annan info när jag råkade på denna artikel om Thérèses prästkallelse, skriven av Sr. Catharina Broomé - samma år som Thérèse blev kyrkolärare. Här några utdrag:

"Thérèse knew that she had the right to want this, knew even that her desire came from God. She could not deny it. She could have said, like her Lord, ‘I have the right to give it and I have the right to cake it back.’ Boldly she spoke of her priestly vocation, and that alone was a step forward.

We asked the question: What can the Holy Spirit mean by awakening in someone a vocation which is impossible to follow? The answer is found, as is so often the case, in the cross of Jesus. Catherine of Siena gave her life for the Church. She saw the approaching schism and was willing to suffer and die for the reformation of the Church. God accepted the sacrifice she made when she was only thirty three years old. She had not lived in vain. No one makes such a sacrifice in vain - it always has meaning.

Thérèse did nor think that she was the only woman who wanted to be a priest. At least, she imagined that St Barbara had had the same desire. And it is a fact that there have been and are women in the Catholic Church who have cherished the same longing. In our time it has been expressed as never before, and it compels us to try to understand why such a longing exists and if it has any significance. /.../

When we talk about Tradition, we do not mean the handing down of a final product from generation to generation; on the contrary, tradition, according to the Christian way of thinking, is something dynamic. Salvation is described as a historical event, inscribed in time. Just as each one of us must ‘grow completely until we are ‘fully mature with the fullness of Christ himself ' (Eph 4:13,15), so must the entire Church, which is the Body of Christ, grow and build itself up (v 16), obedient to the Spirit who will lead us to the complete truth (Jn 16:13). In the encyclical Peace on Earth, John VIII [rättelse: ska vara Johannes XXIII, se kommentarerna] urged the Church to ‘listen to the signs of the times in order to discern the voice of the Spirit in all that happens. /.../

Since the vocation to the priesthood meant so much to Thérèse, and because she sought the answers to all her questions in the gospels, we can assume chat even in this question she carefully studied the Scriptures. There is no indication that Thérèse found that the Lord meant men to have a special position in the Church. On the contrary everything she wrote on this subject confirms her belief that it was perfectly possible for a woman to be a priest in principle, even if in practice it was impossible, and at the time still unthinkable. During her lifetime the matter never came up for discussion at all. That is why it is so remarkable that, with the confidence of trust, she dared to speak as she did about her vocation - so uncompromisingly and in such detail. /.../

Thérèse had a special charisma, he [Påven] said, which made her daring in her way of interpreting the gospels, so that she had flashes of spiritual enlightenment (de véritables éclairs de doctrine). She ‘immersed herself in meditation on the word of God with unparalleled faith and spontaneity’ and ‘discovered hidden treasures by taking into her heart words and works, not seldom with a supernatural boldness. The Pope declared finally that she was ‘a teacher for our time, ‘a woman who tackled the gospels and could find there hidden treasures with realism, with depth when it was a matter of practising that which she had found in the scriptures, and with brilliant womanly wisdom."

Läs hela artikeln här. (Tyvärr innehåller den en hel del skrivfel, särskilt ett mycket olyckligt sådant - men det går att gissa sig till vad som menas.)

Read the whole article here. (There are some unfortunate language errors in it - but they are quite easy to detect.)

Etiketter: , , ,

postat av Charlotte Thérèse @ 13:16   4 svar / comments
Jesus - en förebild för JämO

I kyrkans tidning igår finns en debattartikel av Irène Nordgren och Gert Gelotte om detta ämne.

"Den viktigaste jämställdhetsfrågan ur religiös synpunkt är frågan om kvinnors lika möjlighet att bli präst, imam eller rabbin. Det förekommer dock redan kvinnliga imamer och rabbiner. Inom den kristna kyrkofamiljen är det den katolska och ortodoxa kyrkan som haft svårast att i praktiken ta till sig budskapet om mäns och kvinnors lika värde. Men även inom katolska kyrkan förekommer redan ”giltiga men kyrkorättsligt olagliga” (valid but illicit) kvinnliga präster och biskopar.

Ett intressant faktum är att kristendomens grundare Jesus skulle kunna betraktas som sin tids förste Jämo."

Artikeln är tyvärr inte tillgänglig i sin helhet på deras webbsida för andra än prenumeranter - men den går att läsa här.

Själv tycker jag att det är särskilt iögonfallande att det som Jesus stod för numera är "förbjudet" i katolska kyrkan, efter att tidigare ha funnits där (vilket jag ju har skrivit om många gånger - häpnadsväckande att den främmande "gökungen" får fortsätta att växa på bekostnad av en sant kristen lära och praxis).

Det är också slående att de andra religionerna såväl som kyrkorna har hunnit så långt före i fråga om att välkomna kvinnliga ledare. Märk väl att det inom judendomen finns både liberala och konservativa kvinnliga rabbiner, detsamma gäller i svenska kyrkan - där det även finns högkyrkliga kvinnliga präster. Man kan alltså inte, som många kvinnoprästmotståndare gör - sätta likhetstecken mellan kvinnliga kyrkoledare och en utpräglat liberal syn.

Diskutera gärna dessa synpunkter samt innehållet i artikeln här i bloggen!

Vill också i samband med detta påminna om diakonbrevet till Påven - som det ännu inte är för sent att skriva på - gör gärna det!!

På bilden: Helena Rubinstein, den första rysk-israeliska kvinnliga rabbinen.

Etiketter: , , , , ,

postat av Charlotte Thérèse @ 12:15   0 svar / comments
torsdag, oktober 04, 2007
En liten önskan...

Idag firar jag (allt i efterskott) tre saker i en:

* inflyttning (det blir husvälsignelse!)

* jämn födelsedag

* 14 år som katolik (Franciskus som firas idag har stor del i mitt katolikblivande, särskilt för de första stegen på vägen, så det passar trots allt bra att det blir just idag.)

Skulle önska att alla ni som är trogna bloggläsare kunde vara med - vore kul att träffa er IRL - men de flesta av er finns ju på ganska långt avstånd... Så jag hoppas det blir tillfälle att ses nån annan gång.

Vill ni ändå delta på något sätt i firandet så har jag en önskan...

Berättade förut att det finns ett par behjärtansvärda saker som jag skulle vilja ha en insamling för.

Mest akut är att en vän, som är ortodox eremit i Sydafrika, just har blivit av med sin sjukpension från England (han arbetade där som lärare innan han sändes till Sydafrika). Han har nu ingen inkomst alls under två år innan han får sin vanliga pension.

Han har under flera år haft hand om en mycket informativ maillista om olika religiösa saker - den listan har över 200 medlemmar. Nu kan han inte fortsätta med det eftersom han inte längre har råd med internetuppkopplingen, som är mycket dyr där han bor. Han har två hundar och en novis - alla riskerar de nu att hamna på gatan. Han har levt på nästan ingenting i många år, och äger inget av värde - hans uråldriga bil har kostat stora summor i reparationskostnader, för den klappar ihop hela tiden.

Några andra av hans vänner världen över har lyckats skrapa ihop lite pengar - men det räcker ännu inte... Och jag kan inte bara sitta här och på håll se hur det går utför för honom.

Därför startar jag nu en ekumenisk blogginsamling, i hopp om att vi ska kunna samla ihop till det som ännu fattas. Varje litet bidrag är värdefullt!

Jag önskar alltså inget för egen del - utan önskar hjälpa honom att få en dräglig tillvaro tills han får sin pension, som han därefter kommer att kunna klara sig på.

Kommer omgående att öppna ett insamlingskonto - allt som kommer in där går oavkortat till honom. Den som vill bidra till detta kan höra av sig till mig via mail!


P.S. En liten talgoxe har flugit in på balkongen tre gånger medan jag har skrivit detta inlägg - den satte sig också en stund på balkongräcket och tittade in. Jättesöt! Som ni väl vet så predikade Franciskus för fåglarna... Och jag håller på med en tavla med ett motiv inspirerat av det...

Hmmm.. Hoppas att fågeln sitter i säkert förvar från katten i inlägget nedan... :-)

Etiketter: , ,

postat av Charlotte Thérèse @ 14:49   0 svar / comments
En katt berättar om Påvens liv

Kan inte undanhålla er nyheten om en (barn-)bok där huvudpersonen är en katt, Chico - som berättar om Påvens liv!

"'Chico and Joseph -- A Cat Recounts the Life of Pope Benedict XVI' is narrated by Chico who took up with the Pope in his native Germany when he was Cardinal Joseph Ratzinger."

Läs hela artikeln här.

Vem bestämmer förresten att vissa böcker ska vara enbart för barn - och tvärtom? Som barn läste jag gärna "vuxenböcker" - och nu har jag inget emot "barnböcker".

P.S. Katten på bilden har inget med boken att göra - det är en katt som kom i närheten av min kamera, helt enkelt.

Den var inte så lättfotograferad som det kanske ser ut - detta är resultatet av närmare en halvtimmes plåtande - den enda lyckade bilden - och den sista jag tog. Även katter kan för övrigt se rejält sura ut på bild upptäckte jag dessförinnan! De rör sig också snabbare än blixten!

Etiketter: , , , ,

postat av Charlotte Thérèse @ 14:04   0 svar / comments
Vad skäms svenska folket för?
Fick idag ett mail från redaktören för den nya tidskriften Magasinet Existera. Då innehållet verkar vara avsett att spridas vidare över landet citerar jag det:

"Nu vet vi vad svenska folket skäms över. Men ingen frågade just dig, eller hur?

Förra veckan presenterade Magasinet Existera och Centrum för samtidsanalys en stor undersökning om skam- och skuldkänslor, som tog mediesverige med storm. (Se och lyssna bland annat på P4 Extra, TT, Göteborgsposten, TV4 Nyhetsmorgon 26/9, Gomorron Sverige, Nordegren i P1 26/9, Östersundsposten och Stockholm City.)

Nu öppnar vi diskussionen för precis alla. Gå in och rösta på vad just du skäms eller känner mest skuld för! www.magasinetexistera.se/skammen

Denna gång helt ovetenskapligt - mycket nöje."

(Undersökningen om skam och skuld genomfördes av United Minds och omfattade 1 215 människor i ett riksrepresentativt urval av svenska folket i åldrarna 16-85.)

Så gå in och rösta om du vill - det går också bra att diskutera undersökningen här i bloggen!

Etiketter: , ,

postat av Charlotte Thérèse @ 13:27   0 svar / comments
onsdag, oktober 03, 2007
Levande ikoner...?

Z frågade igår om människor verkligen kan kallas för "ikoner".

Själv skulle jag svara: absolut! Det är t.o.m. meningen, tror jag, att vi kristna ska bli som ikoner för andra - d.v.s. fönster mot himlen. Sådana som visar en väg till Gud.

Det är nu inte så ordet vanligen används om människor - utan man hör det ofta slarvigt uttryckt som "popikon", "stilikon" eller liknande. Så i fråga om det ger jag Z rätt... Det låter inte bra. Men ser man alltså lite djupare - på ett andligt sätt - så är detta i högsta grad sant....!

Skrev en dikt för många år sen som anknyter till detta:


Du är en levande ikon,
en avbild av den Levande.
Dina ögon,
ditt ansiktes landskap:
icke målat
av människohand.
Din blick,
dina händer,
fyllda av ömhet,
visar på ditt ursprung.
Dina ord,
försiktigt utmejslade,
fyllda av djup och kraft,
finner mitt innersta.
Att älska en ikon,
är att aldrig få äga,
bara öppna sig helt,
ta emot, och ge vidare
den himmelska fläkten,
den eldsglöd
som strålar ut
och uppfyller allt.
Att älska en ikon,
är att ständigt se bortom,
aldrig fastna
vid bildens yta,
inte låta sig bländas
av guldet,
men gå vidare,
söka dess urbild,
för att själv förvandlas,
målas av icke människohand.*


* En välkänd Kristusikon anses enligt traditionen vara målad på ett övernaturligt sätt - den benämns därför som "målad icke av människohand".

Etiketter: ,

postat av Charlotte Thérèse @ 13:36   4 svar / comments
tisdag, oktober 02, 2007
Kvinnokonferens i Vatikanen
Jag hittade till slut nyheter om detta - men sidan är nere nu p.g.a. tekniska problem - så jag fick bara tag på en "cache"-bild - och eftersom sidan inte går att nå klistrar jag in hela texten.

Det ser ut att bli en riktigt "mysig" konferens som inte riskerar att uppröra någon av de särskilt inbjudna deltagarna (ur idel traditionella grupperingar).

D.v.s. om nu inte den helige Ande griper in och inspirerar de än så länge hemliga talarna till att säga något som inte redan står skrivet i granit.... Överraskningar har ju givits förr - t.o.m. i Vatikanen.

***

Vatican Prepares World Congress on Woman

Women from the world over will gather in Rome next year to celebrate the 20th anniversary of Pope John Paul II's apostolic letter on the dignity of women.

The congress, organized by the Pontifical Council for the Laity, will be titled "Woman and Man, the Fullness of What Is Human," and will take place Feb. 7-9.

Rocío Figueroa, organizer of the event and the director of the pontifical council's section on women, told ZENIT that the congress will gather a wide array of women to reflect on the letter "Mulieris Dignitatem," published Aug. 15, 1988.

"We want women to come from all the five continents," she said. "There will be a delegate from each episcopal conference and there will be representatives and leaders of Catholic associations that promote the woman in the Church and various movements and new communities."

There will also be academic women who reflect on the theme of the woman as theologians, philosophers and psychologists."

Figueroa said that participation in the congress is by invitation only, and that about 250 people will be invited.

Speakers for the congress have not yet been announced, but Figueroa said that topics for the various talks will focus on themes such as John Paul II's letter on women, Mary and the women of the Gospel, the Christian vision of women and feminine anthropology.

Culture specific

The conference will also address the situation of women in various situations and cultures. Talks will be given on promoting the dignity of women in Asia, the role of women in faith education in Africa, the dignity of women in a technological and consumerist society such as the United States, and the integral formation of women in Latin America.

Figueroa explained, "One of the objectives will be to study in-depth the new cultural paradigms such as the reduction of women to objects of consumption, the ideology of gender and the rejection of motherhood and family, as well as women in the world of work."

She added that the celebration of the letter on the dignity of woman is to mark a milestone in the Church: "It is the first time that a pontifical document speaks specifically on the theme of the woman."

Figueroa pointed out to ZENIT that Benedict XVI has also expressed on several occasions the appreciation that the Church has for the contribution of the woman: "It is enough to cite the catechesis of the general audience of Feb. 14, 2007, dedicated precisely to the woman and her ecclesial responsibility from the first Christian communities until today."

Källa: Zenit.org (SEPT. 24, 2007)

Etiketter: ,

postat av Charlotte Thérèse @ 22:53   2 svar / comments
Mer om Thérèse - och kvinnor med en prästkallelse
Följande citat - som är vad Céline (Thérèses syster), har hört Thérèse säga om sin kallelse - tycker jag är fint - och verkligen rakt på sak:

"In 1897, but before she was really ill, Sister Thérèse told me she expected to die that year. Here is the reason she gave me for this in June. When she realised that she had pulmonary tuberculosis, she said: 'You see, God is going to take me at an age when I would not have had the time to become a priest ... If I could have been a priest, I would have been ordained at these June ordinations. So, what did God do? So that I would not be disappointed, he let me be sick: in that way I couldn't have been there, and I would die before I could exercise my ministry.' The sacrifice of not being able to be a priest was something she always felt deeply. During her illness, whenever we were cutting her hair she would ask for a tonsure, and then joyfully feel it with her hand. But her regret did not find its expression merely in such trifles; it was caused by a real love of God, and inspired high hopes in her. The thought that St Barbara had brought communion to St. Stanislas Kostka thrilled her. 'Why must I be a virgin, and not an angel or a priest?' she said. 'Oh! what wonders we shall see in heaven! I have a feeling that those who desired to be priests on earth will be able to share in the honour of the priesthood in heaven.'"

(St. Thérèse of Lisieux by those who knew her: Testimonies from the Process of Beatification, red. och övers. av Christopher O'Mahony, OCD (Dublin, 1975) s. 155-156.)


Om även kvinnor alltså kan tänkas få vara präster i himlen - så borde de väl få vara det redan på jorden....?

För om Gud tillåter det så kan ju inte Kyrkan rimligtvis förbjuda det...!

Thérèse har allt en hel del att lära även vår tids Kyrka - i egenskap just av kyrkolärare... Det som inte fungerade på hennes tid p.g.a. fördomar gentemot kvinnor - borde kunna förändras idag när vi har större insikt.

Jag vill samtidigt passa på att betona att jag inte egentligen ser detta som en jämställdhetsfråga (d.v.s. det handlar inte om kvinnors "rättigheter" - ingen, vare sig kvinna eller man, har ju "rätt" att bli präst) - utan jag ser det huvudsakligen som en kallelsefråga (och den Gud kallar borde få pröva och följa kallelsen - kvinna såväl som man).

Jag ser det heller inte som en trosfråga utan som en ordningsfråga. På samma sätt som prästcelibatet. Där fungerar det ju t.o.m. att ha två parallella ordningar (även om jag tycker att det borde vara valfritt också i den latinska riten).

Gift eller ogift, man eller kvinna - i Guds ögon är det ingen skillnad - ska det då vara det i Kyrkans regelverk?

Att välkomna även kvinnor till tjänst skulle göra Kyrkan hel och balanserad på ett sätt som den inte är idag - det är i alla fall min övertygelse - och jag längtar verkligen efter den dag då också Vatikanen inser det...

Fick igår, på Thérèses dag, för övrigt nyheten om att det den 7-9 februari nästa år blir en kvinnokonferens i Vatikanen!

Det verkar som att hon är fullt sysselsatt med sitt kyrkoläraruppdrag i himlen...!

Har ännu inte hittat info om konferensen på engelska, men finner jag någon sådan så länkar jag till det. Det är bara ett fåtal särskilt inbjudna som kommer att få delta, tyvärr...

Detta är något som hela Kyrkan borde reflektera över. Påven borde låta nästa år bli ett "kvinnoår"...!

Läs också gärna denna pågående intervju med Göran Degen, katolska prästseminariets rektor.

Det går bra att kommentera allt detta här i bloggen!

Etiketter: , , ,

postat av Charlotte Thérèse @ 16:32   4 svar / comments
Nytt i bloggen
Har idag med hjälp av en länk som Z delade med sig av lyckats få in "Senaste kommentarer" som en ny avdelning i spalten till höger.

Där kommer det nu upp en blänkare varje gång ni skriver något i bloggen!

Det gör det enklare för er att hitta varandras inlägg och det blir inte minst enklare att hitta kommentarer till inlägg som har hunnit hamna i arkivet. Kommenterar någon ett tidigare inlägg så dyker det alltså upp en blänkare om det i spalten till höger. Så håll utkik där när ni tittar in i bloggen framöver - och utforska gärna arkiven!

Ser ni ingenting under rubriken "Senaste kommentarer" beror det på att JavaScript inte är aktiverat i datorn - det går att åtgärda i inställningarna.

P.S. Vill någon försöka få in detta i sin egen blogg så får jag också vidarebefordra virusvarningen jag fick från Z. Min dator har betett sig väldigt konstigt sen jag gjorde detta. Visserligen gör den ofta det - men nu var det värre än vanligt. Varning alltså!

Etiketter: ,

postat av Charlotte Thérèse @ 14:40   0 svar / comments
måndag, oktober 01, 2007
Thérèse av Lisieux - kyrkolärare

Idag firar katolska kyrkan Thérèse av Lisieux. För tio år sedan utnämndes hon till kyrkolärare. Med anledning av det återger jag här en artikel jag skrev om detta tillfälle (19 oktober 1997).


***


”Lilla” Thérèse - högaktuell och universell kyrkolärare

Som nummer trettiotre i raden har hon intagit sin plats i den himmelska akademin. Man kan nästan se hennes förvånade och underfundiga min inför det inträffade. Det är inte var dag som kyrkan benådas med en kyrkolärare. Särskilt inte med en ung kvinnlig sådan. Vanligtvis är man sparsam med utdelningen av så höga titlar, och det sker, av förståeliga skäl, först efter noggrann prövning. Men så var det dags igen; under Världsungdomsdagarna i Paris i somras meddelade påven att han skulle utnämna karmelitnunnan Thérèse av Lisieux (1873-1897), missionens skyddshelgon, till kyrkolärare, på Missionssöndagen den 19 oktober, i Rom.

Busslinje 64 mellan Statzione Termini och Vatikanen gick i skytteltrafik, och minsta kvadratmillimeter av ståplats var upptagen av pilgrimmer. När jag åkte var det mest ordensfolk på bussen, jag samtalade med några systrar på vägen, och de uttryckte sin stora glädje över händelsen. Väl framme badade Petersplatsen i solsken, och var fullsatt redan långt innan mässan började, över 100 000 personer förväntades närvara. Hela podiet var smyckat med enorma buketter av röda rosor, och en bild av Thérèse var fäst ovanför ingången till Peterskyrkan. Stämningen var förväntansfull, allt var berett.

Ceremonin inleddes med att skrinet med hennes reliker (som vanligen förvaras i Lisieux, men som också har rest runt i hela världen), bars in i procession, och ställdes framför altaret. Kören och de församlade sjöng under tiden en psaltarpsalm, med inslag av en av Thérèses dikter. Även flera andra av hennes dikter sjöngs på liknande sätt under den närapå tre timmar långa liturgin.

Påven välkomnade alla de tillresta, särskilt de som kom från Lisieux i Frankrike, samt alla karmeliter. Efter inledningen och Kyrie, följde själva utnämningen på latin, vilken bekräftades av folkets jubel. Sedan lästes en del av det apostoliska brevet ”Divini Amoris scientiam” upp, som förklarade orsaken till utnämningen.

Thérèse, som är den yngsta kyrkoläraren någonsin, har förtjänat sin titel genom den sant evangeliska, originella och sublima undervisning som återfinns i de skrifter hon lämnat efter sig, och som har blivit spridda över hela världen. Hennes självbiografi finns översatt till mer än femtio språk, i övrigt har hon även skrivit en hel del brev, dikter och enklare pjäser. Dessutom finns hennes sista samtal nedskrivna. Texterna handlar om Guds barmhärtiga kärlek, och om en andlig genväg, i tillit till Gud trots alla svårigheter: den ”lilla vägen”. Det är en undervisning som är förvånansvärt aktuell just i vår tid, som har stora likheter med 1800-talets fin de siècle, då texterna skrevs. Dessa skrifter föranledde flera biskopskonferenser, otaliga enskilda katoliker, andra kristna, och t.o.m icke-kristna, att insända petitioner till påven om att ge Thérèse kyrkolärartiteln i år, till hundraårsminnet av hennes död.

Efter själva proklameringen kom representanter från olika ordnar och världsdelar fram och strödde rosenblad över krucifixet vid sidan av altaret, och över relikskrinet. Detta för att påminna om Thérèses vilja att ”strö rosor” över hela världen: att göra gott på jorden även efter sin död. Så den som tror att hon hädanefter kommer att sitta stilla på sin kyrkolärarstol misstar sig nog grundligt...

Läsningarna var utvalda så att de anknöt till hennes lära, särskilt evangelietexten (Matt 11:25-30), där Jesus prisar Fadern för att han har dolt uppenbarelsen för de lärda, men visat den för dem som är som barn. För att understryka universaliteten i utnämningen lästes evangeliet först på latin, och sjöngs sedan enligt bysantinsk rit. En rysk kör sjöng därefter troparion och kontakion till Thérèses ära. Hon har en speciell ställning i Ryssland, just genom sin spiritualitet, som påminner om de ryska helgonens enkelhet och barnaskap inför Gud (t.ex Serafim av Sarov och Starets Siluan), och hon är, näst efter Franciskus av Assisi, det mest kända helgonet där.

Efter bönerna, också de på olika språk, följde eukaristins liturgi. Mässan avslutades sedan med ett citat ur Thérèses självbiografi, om att hon kände sig kallad till att vara krigare, präst, profet, apostel, martyr, kyrkolärare (!), och missionär, för alla de fem världsdelarna, och i alla tider, och hur hon till sist fann sin kallelse: ”i min moder Kyrkans hjärta skall jag vara kärleken”. I detta kunde hon innefatta allt, eftersom kärleken är världsomspännande. Man kan inte annat än säga att hon också lyckades fullfölja sin kallelse: ett mer universellt helgon är svårt att finna. Hon är uppskattad såväl av "vanligt" lekfolk som av de mest lärda teologer. ”Thérèse är ett rus av den helige Ande” har det sagts. Hon kan dessutom benämnas som ”doktor” i dubbel bemärkelse; Hans Urs von Balthasar har kallat henne ”en blodtransfusion för kyrkan”, detta gäller inte minst för teologerna. Det finns näring och substans i hennes lära, som på samma gång är både enkel och genialisk.

Efter mässans avslutning, och en Angelusbön utanför programmet, bars relikskrinet in i Peterskyrkan, där det skulle förbli några dagar. Trots att så många var samlade vid ceremonin, gick det hela mycket stillsamt till. Det blev en lugn, högtidlig proklamation och mässa, och det var en stor glädje att få tillfälle att delta därvid!

Etiketter: ,

postat av Charlotte Thérèse @ 12:56   6 svar / comments
     
OBS!!! BLOGGEN HAR FLYTTAT! / THE BLOG HAS MOVED!
Senaste kommentarer
My English blog posts
Aktuellt
Min lilla hörna
Om bloggen
Tidigare inlägg
Arkiv
Webbsidelänkar
En salig bloggblandning
Etiketter - ett urval
Ekumenisk dialog
Citerat

    "Since we live by the Spirit, let us keep in step with the Spirit." (okänd källa)

    "Where there is no love, put love and gather love."  Johannes av Korset

    "The soul of one who loves God, always swims in joy, always keeps holiday, and is always in the mood for singing." Johannes av Korset

    "To write is to pray."  Thomas Merton

    "In vino veritas!" (Det kan tolkas bokstavligen så - på ett djupt sätt - i eukaristin.)

    "Injustice anywhere is a threat to justice everywhere. I will not stand idly by when I see an unjust war taking place." Martin Luther King, Jr.

Smått och gott

Copyright: Charlotte Thérèse, 2007

Bloggtoppen.se BlogRankers.com Christianity Blogs - Blog Catalog Blog Directory Blogglista.se Bloggar Religion bloggar Blog Flux Directory Blogarama - The Blog Directory Add to Technorati Favorites
eXTReMe Tracker